Modell för en dag.


Igår åkte jag, Annie, Lisa och Lina limousine och blev stylade och fotograferade av Modellfotograferna. Verkligen en kul grej att göra med brudarna en fredagkväll! Dock kan jag meddela att det inte finns en gnutta modell i mig, jag i kombination med en kamera kan bara sluta i katastrof, men det visste jag redan. Det bästa var att den andre fotografen som fotograferade mig märke att vanliga modellposer inte var min grej, jag är ju en tuff tjej, och blinkade och pekade med ett leende mot lite rekvisita som låg vid sidan. Med cowboyhatt, solbrillor och två pickadoller i händerna blev det helt plötsligt hur kul som helst att stå framför kameran, YIIIHAA! Sen att jag lyckades få min favoritbild gratis gjorde det inte sämre.


I'm comin' home


Den här veckan har jag möten inplanerade med två mäklare angående försäljning av min lägenhet. Jag har även börjat ta ner grejer från väggarna och börjat plocka undan/packa ner saker som inte används. Med andra ord - I'm comin' home!

Då kanske man undrar hur det går ihop? Det finns hem och så finns det hem, och jag råkar ha båda. Min lägenhet räknar jag som hem, men Nyköping kommer aldrig bli hem för mig. Home is where the heart is, och i detta fall är det Malmö.

Det känns stort att innan 22 års ålder ha flyttat hemifrån 50 mil, köpt en lägenhet, och sålt en lägenhet. Det är vuxenpoäng om något, och man tvingas verkligen bli vuxen på riktigt. De som känner mig vet att jag fortfarande är 15 i huvudet, men att jag blir vuxen och seriös när jag måste vara det, och det är något jag är stolt över. Är det något jag aldrig vill förlora så är det mitt barnasinne. När jag fick besked om att jag kommit in på utbildningen i Nyköping insåg jag ganska snabbt att jag på riktigt skulle behöva lämna tryggheten hos mina föräldrar för att bo ensam och ta hand om mig själv, i alla fall på halvtid. Ska jag vara helt ärlig så var jag rädd, jag hade aldrig haft en egen lägenhet och varit så självständig, och jag hoppades att det inte skulle gå käpprätt åt helvete. Och det gjorde det inte! Det har gått jättebra, mycket på grund av att jag har pappa på snabbuppringning, det ska jag inte sticka under stolen med, men jag är stolt över hur bra jag klarat mig och hur mycket jag lärt mig.  

Sen har det såklart inte bara varit a walk in the park, det har varit jobbigt också, att leva två så olika liv – ett studentliv i Nyköping i min egen lägenhet och ett liv med praktik och jobb i mitt gamla rum i radhuset hos mina föräldrar i Malmö. Jag har förlorat mycket vänner efter flytten, men jag antar att om de inte finns där när jag kommer tillbaka, så är de inte värda det, tråkigt men sant. Jag hade väntat på er.  Jag vet dock att min familj och släkt alltid finns kvar när jag kommer tillbaka, och det gör att jag klarar mig igenom det mesta.

Den 2:e juni 2010 tar jag min examen, och efter det flyttar jag tillbaka till Malmö, så watch out!


Tough Love


Att ta hand om sig själv genom träning/motion, bra kost, skönhetsvård (vad man nu anser är att ta hand om sig) är nog mer guld värt än man kan tro, det har i alla fall jag märkt.

Det kanske ligger något i att man måste älska sig själv innan någon annan kan göra det?



Mad world.


"Facebook-grupp för Haiti lurade svenskar"


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6455019.ab


Jag visste att det finns sjuka människor, men någonstans måste väl gränsen gå?

200.000 personer trodde att de gjorde något bra när de gick med i gruppen "2kr per medlem till jordbävningsoffren i Haiti". I gruppens beskrivning stod att de sponsorer som skänker pengarna träder fram när donationen är klar, och igår ändrades gruppens beskrivning. Man kunde då läsa att Svenska Nekrofilföreningen stod bakom och att de ville skänka pengar för att få tillbaka de döda kropparna i bra skick till dem, och man kunde se hemska bilder.

Det spelar ingen roll om det är föreningen som ligger bakom detta på riktigt eller om det är någon vilsen själ som tyckte att det var roligt att skoja om det, det är fortfarande helt bisarrt, och ett hån mot alla som velat göra en god gärning för någon som verkligen behöver det.  

Kom igen världen!

/Julia

2010


Nytt år, nya tag med bloggen? Ger det ett försök i alla fall.

RSS 2.0